Äntligen någonting som jag kan svara på 😃

Jag har inte hört så jättemycket, mer än det jag läst på olika sidor, bloggar, rasklubben och iFokus. Där är det väldigt blandat, men har fått höra att dom är glada och lättränade hundar, som älskar vatten och gräver (sammanfattningsvis). Sen har jag också hört att rasens mentalitet svajar lite, men hur mycket det stämmer vet jag inte…

Jag har träffat en Lagotto, som bor i mitt område. Jättefin, leverfärgad hund med vita tecken, och hur glad som helst i andra människor. Men, han är hundagressiv.

Det är typ det 🙂

Jag har hört väldigt mycket om deras mentalitet, men jag har hört väldigt lite positivt om den.

Var på hunddagis där de hade två lagottos och hade praktik. Den ena morrade om man överhuvudtaget tittade på den och båda var extremt reserverade. Jag gillade inget av deras beteenden som jag såg under veckorna - det lät verkligen som allt negativt man hade hört om dem. 🤔 Men tja, jag träffade ju två dåliga individer om man säger så, har inte dömt ut rasen för det.

#2 haha den ända jag träffat har vart tvärt om- han hoppade på oss av glädje ^^

Har inte träffat en, tråkigt nog!

De jag hört dom ska va glada, pigga, o ja typ så, men  läser mer när jag valt om det ska bli en Lagotto eller Pudel :)

Kan sammanfatta det jag hört om rasen med ett ord; tryffel :D

Jag kan inte påstå att jag känner till rasen såväl. Jag sökte efter vissa egenskaper som positiv, lättlärd, inte fäller och gillar att vara lagom aktiv och det verkar stämma in på denna rasen.

Träffar ju Nadjas (Nadilda) Dolly ofta och hon gillar att arbeta, bada, gosa och vara söt! :)

Har ju främst fått höra att de är duktiga tryffelhundar som är jättebra på att använda sin nos :)

De hundar jag har träffat har (tyvärr) varit lite skygga och lite ängsliga av sig. Tillbaka dragna och låter inte främmande klappa dem, vilket är synd för jag hade gärna velat kela med en Lagotto då de ser så gulliga & mjuka ut :)

Fick höra att dem var trevliga och bra hundar, aktiv sällskapshund.

Dem jag träffat snabbt på stan/utställning och hälsat på har vart bra, dock upptäcktes snabbt att när man har hand om dem finns massa små grejer, jag tycker dem äldre lagottosarna är bättre än dem yngre, dem yngre blir lätt stressade eller nervösa och tar lätt till tänderna, verkar som om aveln kan ha gått lite åt fel håll på vissa?

Innan jag träffade en lagotto så fick jag höra att dem är mentalt instabila och att dem flesta blir aggressiva.

Där är 4 på hunddagiset och alla är olika!

Den första jag träffa är aggressiv, bits och skäller som en dåre.

Den andra är otroligt tillbaka dragen, jätte försiktig, backar när man kommer och allmänt tråkig.

Den tredje e ganska ny så har inte fått en klar bild av han förutom att han är väldigt reserverad mot människor och försiktig av sig.

Men sen så träffade jag den fjärde och föll pladask för han! Super snäll, lugn, älskar att gosa antingen du vill eller ej, tydligt on/off knapp, lekfull, social och så e han sockersöt. Så det är en ras som lagts till på "min raslista" tack vore han, trots att dem kräver lite pälsvård 🙂

Jag träffar en hel del Lagotto genom jobbet (djurbutik med trim). Det enda jag visste om rasen sedan tidigare var att det var en vattenhund och att den är en hejare på att hitta tryffel. Generellt är de reserverade, men en del istället översociala. Lättstressade och svårhanterade vid ex kloklippning och trimning. Tar lätt till tänderna direkt. Att de är reserverade tycker jag personligen är bättre än översociala, så länge det inte är av rädsla. Jag föredrar hundar som är ointresserade av främlingar. Men med tanke på den svajiga mentaliteten och att de dessutom har en hel del fysiska problem också (hud och öron främst av de jag träffat) så skulle jag inte vilja köpa en Lagotto själv.

#11 Trist, men visst finns det tydligen sådana också, men ofta verkar det också vara ägarna som är alltför slappa med att vänja hundarna vid hantering. Jobbar även som hundfrisör vid sidan om och har gång på gång fått konstatera att min Lagotto är den mest lätthanterade hunden jag någonsin träffat. Som jag förstått det verkar det vara mer problem i Sverige än här, här har jag egentligen bara träffat på mycket trevliga Lagottos.

Hört? Ingenting egentligen. Blev väldigt paff när jag såg att min kusin skaffat en. Och sen en till! Efter att chocken lagt sig att hon skaffat hund över huvud taget, och sedan en mer ovanlig ras, lagotto närmare bestämt, så blev jag mer och mer nyfiken.

Frågor som cirkulerar mellan öronen; Vad skiljer dem egentligen från pudeln? Har man en till vardags och joggar lite, är det nån skillnad alls på pudel och lagotto? Hur ofta ska man klippa dem? Hur ser de ut långhåriga? Hur känns dem? Varför fastnar folk för just denna hund? (förutsatt att de inte är tokfrälsta i småkrull 😎 ) osv. 🙂

Vilka färger finns de i? Har alla lika ljusa ögon?

Har förstått att de är mycket nöjda med sina iaf! 👍

#13 Det är en arbetande hund som måste få jobba med något, speciellt med huvudet, för att må bra och fungera i vardagen. Så njä, ingen hund att bara "jogga lite med", så vad som skiljer dem från pudeln är, att Lagotton kräver att få arbeta med något mentalt krävande, som inte pudeln gör på samma sätt. Gällande pälsvård har jag skrivit en artikel här på forumet :)

Finns i olika bruna och ljusa nyanser, men inte i svart. Alltid med brun nos, de ljusa har ljusa ögon och de mörka har mörkbruna ögon.

Tack för det! :)

Jag har inte hört så mycket om rasen annat än att de är duktiga på att söka tryffel och annan svamp, men nu på senare tiden har jag läst en massa om lagotton och nu är det typ nästa hund jag vill ha :)